Hej igen.
Idag är jag hemma från jobbet med influensa. Hemma har nu blivit Bjärred och Apotekarevägen 22. Vi flyttade hit i somras då vi fick ett allt för bra erbjudande på huset i Riseberga. Egentligen hade vi nog planerat att bo där åtminstone ett par år till men nu passade det sig rätt bra. Arvid skulle börja på dagis till hösten och du Ester skulle byta avdelning från Tranan till en storbarns. Flytten gick bättre än väntat och ni fick båda plats på Löddesnäs förskola, Ester hamnade på Blåsippan och Arvid på Nallen, ni leker mycket tillsammans på gården och ibland besöker ni varandras avdelningar. Vi var lite rädda att du Ester skulle tycka att det var tråkigt att flytta och behöva byta kompisar och allt och visst har du reagerat men inte mer än väntat. På Blåsippan är det du Ester som är den som bestämmer har vi fått reda på, de andra barnen följer efter dig som bin efter sin drottning, vissa blir ibland en aning irriterade på dina naturliga ledaregenskaper och då får du en smäll. Men oftast leker de vid din sida. Det har visat sig att du är mycket ödmjuk och omhändertagande, alla skall få vara med i leken annars ser du till att de blir inbjudna.
På Nallen är du Arvid på samma sätt en bulldozer. Du är den enda som har 5-punkts bälte på vid maten då det går av bara farten just nu. Du har börjat visa samma envishet som din far, mor och syster. Det ska bli intressant att åka på semester med oss i framtiden. I helgen skall du Ester på semester med Farmor och Farfar till faster Fridas födelsedagskallas i Stockholm, Sollentuna. Du har önskat detta i flera veckor nu och har redan börjat planera din packning. Båda gillar ni att läsa böcker, pyssla och titta på film/tv. Arvid du har precis upptäckt bollens fantastiska värld och springer gärna ut i hallen med en boll i högsta hugg och vill sparka/kasta den fram och tillbaka. Annars har ni som syskon ska börjat strida om uppmärksamheten, både positivt och negativt. När man sitter och läser för den ena av er ska den andra gärna upp i samma knä och allt är orättvist, samtidigt som det är underbart när man ser att den ena av er gör något och den andra bara hänger på. Igår började Ester att klappa med händerna och snart hängde du på Arvid. Ni satt på golvet och klappade och sjöng, helt olika låtar men väl tillsammans, mmm.
Det var allt för denna gång. Skall försöka sova en bit nu.
måndag 14 november 2011
tisdag 11 maj 2010
Bebisen, Tranan och alla sjukdomar.
Idag är det bara du och jag i huset, Mamma är på tur i några dagar till Växjö med Bebisen, det vill säga din bror "aviid" som han heter enligt dig, eller Arvid som han heter för oss andra. Arvid blev din bror den 21 januari 2010 och sedan dess har vi varit sjuka och jag menar inte lite förkylda utan sjuka.
Det började egentligen redan efter nyår då du började på Riseberga förskola och avdelningen Tranan. Ditt immunförsvar var inte riktigt hundra så du tog hem i stort sätt varenda bakterie och virus som fanns i din närhet. Jag blev förkyld den 15 januari och var inte mitt bästa på förlossningen. Jag och din mor insåg snabbt att vi hade en utopisk syn på att skaffa barn tätt. Du var/är fortfarande liten och kan inte kommunicera så bra att du gör dig förstådd i alla lägen och jag och Mamma är alltid lite för trötta för att riktigt njuta av att vara fyra ännu, men skam den som ger sig.
Sedan Arvid kom har du haft maginfluensa tre omgångar varav en gång så pass avancerat att du och jag låg på Lunds Barnakut och du fick dropp två nätter i rad eftersom du vägrade äta vätskeersättning. Du frågar dig säkert varför vi var i Lund och inte Malmö men vi höll då på att renovera badrummet och kamperade därför i Staffanstorp hos kusinerna. Du har även haft 40 graders feber vid 4 tillfällen varav en gång så pass allvarligt att du blev medvetslös och låg och skakade bredvid mig. Vi delade nämligen de första 3 månaderna efter Arvids ankomst ditt rum för att underlätta amning och dylikt. Så rädd och samtidigt fokuserad som jag då blev har jag aldrig varit förut, vi åkte ambulans in till Malmös barnakut där du snabbt tillfrisknade och jag kunde pusta ut, du hade haft feberkramper som är rätt vanligt men hur skall man veta det. Det gick inte att nå dig, lova att alltid höra av dig jag älskar dig oavsett (bara för vetskap om du skulle läsa detta någon gång).
Du har även haft en ögoninflammation, tre öroninflammationer (kanske är du ett öronbarn) och otaliga förkylningar med feber, hostningar och snuva. Vi har smittats i omgångar och sedan den 15 januari har minst en oftast två i familjen Bäck/Holm varit sänkta. Arvid fick RS-virus då han under sin första månad smittades av ett virus som satte sig i halsen, han och Mamma fick därför ligga flera omgångar på sjukhus för observation vilket gjorde hela januari, februari, mars och april lite osammanhängande och du har varit lite förvirrad och frågar ofta var en person är trots att du vet att de är i rummet bredvid. Bebisens ankomst har dock haft en ur ett egoistiskt perspektiv mycket trevlig sidoeffekt, du har blivit mer pappig och det är så himla mysigt, framförallt när du vill hjälpa till att laga mat eller kryper upp bredvid när vi sitter i soffan, då kan du ha varit hur trotsig som helst en minut innan för jag smälter, för trotsig är du och attans vad du kan själv nu för tiden. Igår var dock Mamma på uppföljning av din första tid på Tranan och Annika din fröken sade följande "Ester är smart, trygg och rolig" Kan en pappa vara mer stolt, vi var tydligen som föräldrar också mycket bra men det har det väl aldrig varit någon som har ifrågasatt.
Det började egentligen redan efter nyår då du började på Riseberga förskola och avdelningen Tranan. Ditt immunförsvar var inte riktigt hundra så du tog hem i stort sätt varenda bakterie och virus som fanns i din närhet. Jag blev förkyld den 15 januari och var inte mitt bästa på förlossningen. Jag och din mor insåg snabbt att vi hade en utopisk syn på att skaffa barn tätt. Du var/är fortfarande liten och kan inte kommunicera så bra att du gör dig förstådd i alla lägen och jag och Mamma är alltid lite för trötta för att riktigt njuta av att vara fyra ännu, men skam den som ger sig.
Sedan Arvid kom har du haft maginfluensa tre omgångar varav en gång så pass avancerat att du och jag låg på Lunds Barnakut och du fick dropp två nätter i rad eftersom du vägrade äta vätskeersättning. Du frågar dig säkert varför vi var i Lund och inte Malmö men vi höll då på att renovera badrummet och kamperade därför i Staffanstorp hos kusinerna. Du har även haft 40 graders feber vid 4 tillfällen varav en gång så pass allvarligt att du blev medvetslös och låg och skakade bredvid mig. Vi delade nämligen de första 3 månaderna efter Arvids ankomst ditt rum för att underlätta amning och dylikt. Så rädd och samtidigt fokuserad som jag då blev har jag aldrig varit förut, vi åkte ambulans in till Malmös barnakut där du snabbt tillfrisknade och jag kunde pusta ut, du hade haft feberkramper som är rätt vanligt men hur skall man veta det. Det gick inte att nå dig, lova att alltid höra av dig jag älskar dig oavsett (bara för vetskap om du skulle läsa detta någon gång).
Du har även haft en ögoninflammation, tre öroninflammationer (kanske är du ett öronbarn) och otaliga förkylningar med feber, hostningar och snuva. Vi har smittats i omgångar och sedan den 15 januari har minst en oftast två i familjen Bäck/Holm varit sänkta. Arvid fick RS-virus då han under sin första månad smittades av ett virus som satte sig i halsen, han och Mamma fick därför ligga flera omgångar på sjukhus för observation vilket gjorde hela januari, februari, mars och april lite osammanhängande och du har varit lite förvirrad och frågar ofta var en person är trots att du vet att de är i rummet bredvid. Bebisens ankomst har dock haft en ur ett egoistiskt perspektiv mycket trevlig sidoeffekt, du har blivit mer pappig och det är så himla mysigt, framförallt när du vill hjälpa till att laga mat eller kryper upp bredvid när vi sitter i soffan, då kan du ha varit hur trotsig som helst en minut innan för jag smälter, för trotsig är du och attans vad du kan själv nu för tiden. Igår var dock Mamma på uppföljning av din första tid på Tranan och Annika din fröken sade följande "Ester är smart, trygg och rolig" Kan en pappa vara mer stolt, vi var tydligen som föräldrar också mycket bra men det har det väl aldrig varit någon som har ifrågasatt.
söndag 25 oktober 2009
I mitt hjärta.
I natt efter bowling på Èntre vid Värnhem och öl på Belle Epoque vid Möllan så satte jag mig med Facebook. Hade fått meddelande från min gamla bästis Malcolm Fallenius som jag inte pratat med på säkert 7 år. Han undrade vem du var och gratulerade mig till papparollen. Mitt svar blev bra så jag tänkte att du kanske skulle vilja läsa.
"Jag är pappa till Ester 17 månader och snart tvåbarnspappa, i januari sker miraklet igen och då blir det köra av säger alla, det är väl bara köra in huvudet lite hårdare i väggen säger jag och glädjas över alla de små/stora fantastiska ljuspunkter som i backspegeln är värd all sömnbrist och tålamodsutmaningar man kan tänka sig. Igår gick jag och Ester på promenad och på vägen mötte vi ett "el-hus". Ester satte av runt hörnet i sina lite för stora överdragsbyxor och fleece och jag smög åt andra hållet, då hörde jag ett bu och vände mig om och såg min dotter inse att hon för första gången lurat sin far åt fel håll, hon log större än jag trodde var möjligt och jag lovar att en sån sak kan man leva på i veckor..."
Du bli större för var dag som går vilket är både fantastisk och påfrestande, du är nämligen lika envis som jag och din mor i kvadrat. När du sätter ner foten (oftast högerfoten, framförallt när du dansar) och klämmer fram en tår får jag bita mig i tungan för att inte, å ena sidan skratta eftersom du är så himla söt när du är arg och samtidigt inte bara ge mig för att du skall få som du vill, men jag skulle ljuga om jag sa att din utveckling inte är på god väg, du gillar nämligen mest gitarrbaserad musik med en bra och stadig bas och ett skönt släppigt trumkomp... Du kanske är pappas tjej i alla fall, trots att mammas famn fortfarande är lite tryggare.
"Jag är pappa till Ester 17 månader och snart tvåbarnspappa, i januari sker miraklet igen och då blir det köra av säger alla, det är väl bara köra in huvudet lite hårdare i väggen säger jag och glädjas över alla de små/stora fantastiska ljuspunkter som i backspegeln är värd all sömnbrist och tålamodsutmaningar man kan tänka sig. Igår gick jag och Ester på promenad och på vägen mötte vi ett "el-hus". Ester satte av runt hörnet i sina lite för stora överdragsbyxor och fleece och jag smög åt andra hållet, då hörde jag ett bu och vände mig om och såg min dotter inse att hon för första gången lurat sin far åt fel håll, hon log större än jag trodde var möjligt och jag lovar att en sån sak kan man leva på i veckor..."
Du bli större för var dag som går vilket är både fantastisk och påfrestande, du är nämligen lika envis som jag och din mor i kvadrat. När du sätter ner foten (oftast högerfoten, framförallt när du dansar) och klämmer fram en tår får jag bita mig i tungan för att inte, å ena sidan skratta eftersom du är så himla söt när du är arg och samtidigt inte bara ge mig för att du skall få som du vill, men jag skulle ljuga om jag sa att din utveckling inte är på god väg, du gillar nämligen mest gitarrbaserad musik med en bra och stadig bas och ett skönt släppigt trumkomp... Du kanske är pappas tjej i alla fall, trots att mammas famn fortfarande är lite tryggare.
fredag 9 oktober 2009
Uppdateringen.
Hej igen.
Idag har varit en hängig dag, både du och jag har gått på varandra och varit snuviga och hostiga, men allt är Luddes fel som smittade dig förra helgen på Viktors kalas. De hulliganerna var här idag med moster Beckan och åt middag, Kalle var tydligen på Mallis med arbetet så här var det full rulle, men du tog för dig helt okej, du är inte i närheten deras storlek men har en bra pipa, Ludde var glad som en solstråle när han kom och fick se dig, "Etter", han har inte riktigt hittat alla bokstäverna än. Du vägrade byta från pyjamas till kläder och först klockan 14.00 fick jag efter en strid och en massa krokodiltårar på dig kläder som du hann smutsa ner innan 16.30 så då fick vi ta en ny strid precis innan mamma kom hem från jobbet, föräldraledigheten kan vi diskutera imorgon nu måste jag krypa till sängs och hoppas jag mår bättre imorgon, skall jobba medan du och mamma skall till stan och byta storlek på POP mössan vi handlade igår.
Idag har varit en hängig dag, både du och jag har gått på varandra och varit snuviga och hostiga, men allt är Luddes fel som smittade dig förra helgen på Viktors kalas. De hulliganerna var här idag med moster Beckan och åt middag, Kalle var tydligen på Mallis med arbetet så här var det full rulle, men du tog för dig helt okej, du är inte i närheten deras storlek men har en bra pipa, Ludde var glad som en solstråle när han kom och fick se dig, "Etter", han har inte riktigt hittat alla bokstäverna än. Du vägrade byta från pyjamas till kläder och först klockan 14.00 fick jag efter en strid och en massa krokodiltårar på dig kläder som du hann smutsa ner innan 16.30 så då fick vi ta en ny strid precis innan mamma kom hem från jobbet, föräldraledigheten kan vi diskutera imorgon nu måste jag krypa till sängs och hoppas jag mår bättre imorgon, skall jobba medan du och mamma skall till stan och byta storlek på POP mössan vi handlade igår.
torsdag 8 oktober 2009
15 månader senare...
Efter dryga 15 månader av dig vid min sida kan det kanske vara dags att sammanfatta vad som hänt hittills.
Vi har flyttat till Riseberga från S:t Knut, du har lärt dig att sitta, krypa och gå, du har haft din första födelsedag och din första sommar på Eda, mamma och pappa förlovade sig i Simrishamn 090807, mamma är gravid igen med knyttet den fjärde medlemmen i familjen Bäck som förväntas anlända runt 22/1 2010, din taktik i livet är för tillfället "more is more" dvs. alla leksaker som delas bör delas, du har precis fått din 6:e tand vilket gör att du åter är lite förkyld/varm och lite mer mammig/pappig, du är liten för din ålder men go och glad mest hela tiden, du äter det mesta som jag och mamma lagar men inte potatis (idag åt du stora lass av min milda paprika/tomatsalsa), du gillar att sparka bollar och gömma bollar under soffan och visa att jag skall titta för att sedan kikna av skratt när jag upptäcker ditt bus, physalis är favoritfrukten framförallt de från plantan som farfar köpte till familjen (eller egentligen till mamma för att reta pappa) på Alnarps öppna dag i våras (då hette växten dock inte physalis utan gyllenbär som tydligen är det svenska namnet), du har precis lärt dig att leka med dyplo, Mora Träsk är annars en favorit och annars så klart pappas musik som vi diggar till ihop, just nu är jag och mamma antingen mama eller papa eller mapa, säger man hejdå så vinkar du tillbaka och gärna genom fönstret eller till folk/främlingar som skall gå av bussen, lampan är annars en mycket rolig uppfinning eller snarare att den går att tända och släcka. Skall nu gå och lägga mig men fortsätter snarast med uppdateringen...
Vi har flyttat till Riseberga från S:t Knut, du har lärt dig att sitta, krypa och gå, du har haft din första födelsedag och din första sommar på Eda, mamma och pappa förlovade sig i Simrishamn 090807, mamma är gravid igen med knyttet den fjärde medlemmen i familjen Bäck som förväntas anlända runt 22/1 2010, din taktik i livet är för tillfället "more is more" dvs. alla leksaker som delas bör delas, du har precis fått din 6:e tand vilket gör att du åter är lite förkyld/varm och lite mer mammig/pappig, du är liten för din ålder men go och glad mest hela tiden, du äter det mesta som jag och mamma lagar men inte potatis (idag åt du stora lass av min milda paprika/tomatsalsa), du gillar att sparka bollar och gömma bollar under soffan och visa att jag skall titta för att sedan kikna av skratt när jag upptäcker ditt bus, physalis är favoritfrukten framförallt de från plantan som farfar köpte till familjen (eller egentligen till mamma för att reta pappa) på Alnarps öppna dag i våras (då hette växten dock inte physalis utan gyllenbär som tydligen är det svenska namnet), du har precis lärt dig att leka med dyplo, Mora Träsk är annars en favorit och annars så klart pappas musik som vi diggar till ihop, just nu är jag och mamma antingen mama eller papa eller mapa, säger man hejdå så vinkar du tillbaka och gärna genom fönstret eller till folk/främlingar som skall gå av bussen, lampan är annars en mycket rolig uppfinning eller snarare att den går att tända och släcka. Skall nu gå och lägga mig men fortsätter snarast med uppdateringen...
tisdag 8 april 2008
Kontrollbehov
Jag kan inte annat än skratta åt mig själv, men jag är min faders son och på min faders sida av släkten har man kontrollbehov, man skulle nog till och med kunna drista sig och säga att det ingår i vår genbas.
Detta behov har påverkat mitt liv lite mer påtagligt de senaste månaderna. En av de första saker som riktigt slog mig till marken när jag och min sambo blev gravida var att det från och med nu kommer vara omöjligt att ha kontroll. Min Liten som jag kommer att bry mig om mest i hela världen och som jag kommer älska av hela mitt hjärta kommer att göra saker som jag helt omöjligt kan kontrollera. För en person med kontrollbehov likt mig har därför den senaste tiden varit en intressant resa med många frågor och färre svar. Den enda räddningen i denna negativa spiral har varit graviditetens nio månader, utan den förberedelsetiden med möjlighet att grubbla och fundera hade jag varit som ett asplöv om sensommaren.
Men trots att tiden läkt vissa sår har den inte kunnat ta bort hela kontrollbehovet. Jag har dock insett att jag har goda förutsättningar tillsammans med min sambo (ta bort henne ur ekvationen och min utgångspunkt är helt under isen) att bli en bra far med en vilja att bli just far och förväntningar som är genomtänkta. Att jag inte kommer kunna kontrollera alltet längre får jag försöka inse och acceptera... För just kontroll är inte kompatibelt med mitt faderskap och det inser även jag.
Många säger dock att det blir lugnt så fort det första syskonet kommer, för då inser man vilken virrpanna man varit under det första barnets tid på jorden, men då blir min följdfråga: hur tusan skall det hjälpa mig nu?
Detta behov har påverkat mitt liv lite mer påtagligt de senaste månaderna. En av de första saker som riktigt slog mig till marken när jag och min sambo blev gravida var att det från och med nu kommer vara omöjligt att ha kontroll. Min Liten som jag kommer att bry mig om mest i hela världen och som jag kommer älska av hela mitt hjärta kommer att göra saker som jag helt omöjligt kan kontrollera. För en person med kontrollbehov likt mig har därför den senaste tiden varit en intressant resa med många frågor och färre svar. Den enda räddningen i denna negativa spiral har varit graviditetens nio månader, utan den förberedelsetiden med möjlighet att grubbla och fundera hade jag varit som ett asplöv om sensommaren.
Men trots att tiden läkt vissa sår har den inte kunnat ta bort hela kontrollbehovet. Jag har dock insett att jag har goda förutsättningar tillsammans med min sambo (ta bort henne ur ekvationen och min utgångspunkt är helt under isen) att bli en bra far med en vilja att bli just far och förväntningar som är genomtänkta. Att jag inte kommer kunna kontrollera alltet längre får jag försöka inse och acceptera... För just kontroll är inte kompatibelt med mitt faderskap och det inser även jag.
Många säger dock att det blir lugnt så fort det första syskonet kommer, för då inser man vilken virrpanna man varit under det första barnets tid på jorden, men då blir min följdfråga: hur tusan skall det hjälpa mig nu?
tisdag 25 mars 2008
Innehåll: Liten?
Om 2,5 månader blir jag Far. Detta innebär enligt all expertis att mitt faderskap startar i trakterna av 17 juni. Vem är då Liten, jo det är huvudpersonen i denna berättelse, min sidekick, mitt ofödda barn. Han/Hon ligger fortfarande och simmar/kickboxas i min sambos inre och väntar förväntansfullt på att få se dagens ljus eller åtminstone gör jag det.
Bloggen skall alltså handla om mitt faderskap, min relation till mitt barn och mina uppäckter kring denna livslånga kärleksförklaring.
Vem bloggen är till för vet jag inte än.
Liten, jag eller hela världen? Ja den som det vet, just nu för mig och mina tankar som behöver komma ut.
Ps. Sen en vecka tillbaka tog våren semester här i Malmö. Och precis nu började det spösnöa ute och jag lyssnar på Sigur Ros, ibland kan det kännas helt drömskt att vara på jobbet. Ds.
Bloggen skall alltså handla om mitt faderskap, min relation till mitt barn och mina uppäckter kring denna livslånga kärleksförklaring.
Vem bloggen är till för vet jag inte än.
Liten, jag eller hela världen? Ja den som det vet, just nu för mig och mina tankar som behöver komma ut.
Ps. Sen en vecka tillbaka tog våren semester här i Malmö. Och precis nu började det spösnöa ute och jag lyssnar på Sigur Ros, ibland kan det kännas helt drömskt att vara på jobbet. Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
