I natt efter bowling på Èntre vid Värnhem och öl på Belle Epoque vid Möllan så satte jag mig med Facebook. Hade fått meddelande från min gamla bästis Malcolm Fallenius som jag inte pratat med på säkert 7 år. Han undrade vem du var och gratulerade mig till papparollen. Mitt svar blev bra så jag tänkte att du kanske skulle vilja läsa.
"Jag är pappa till Ester 17 månader och snart tvåbarnspappa, i januari sker miraklet igen och då blir det köra av säger alla, det är väl bara köra in huvudet lite hårdare i väggen säger jag och glädjas över alla de små/stora fantastiska ljuspunkter som i backspegeln är värd all sömnbrist och tålamodsutmaningar man kan tänka sig. Igår gick jag och Ester på promenad och på vägen mötte vi ett "el-hus". Ester satte av runt hörnet i sina lite för stora överdragsbyxor och fleece och jag smög åt andra hållet, då hörde jag ett bu och vände mig om och såg min dotter inse att hon för första gången lurat sin far åt fel håll, hon log större än jag trodde var möjligt och jag lovar att en sån sak kan man leva på i veckor..."
Du bli större för var dag som går vilket är både fantastisk och påfrestande, du är nämligen lika envis som jag och din mor i kvadrat. När du sätter ner foten (oftast högerfoten, framförallt när du dansar) och klämmer fram en tår får jag bita mig i tungan för att inte, å ena sidan skratta eftersom du är så himla söt när du är arg och samtidigt inte bara ge mig för att du skall få som du vill, men jag skulle ljuga om jag sa att din utveckling inte är på god väg, du gillar nämligen mest gitarrbaserad musik med en bra och stadig bas och ett skönt släppigt trumkomp... Du kanske är pappas tjej i alla fall, trots att mammas famn fortfarande är lite tryggare.
